Förlossningsberättelse del 2

Tiden på förlossningen.
 
13.17 skrivs vi in och jag blir uppkopplad med CTG. Vi sitter och tittar på när värkarna kommer och jag sa till Johan att de var för svaga för de kom bara upp i 60-70 och de skulle upp i 100 för att det skulle hända något. Var jag fått det ifrån vet jag inte men återigen ställde jag in mig på att bli hemskickad och jag lyckades övertala Johan också om attt det skulle bli så.
Efter ca 20 minuter var det dags för undersökningen som jag fasat för. När barnmorskan var klar och säger att jag var öppen 5 cm och att vi skulle bli kvar där till vi fått vårt barn fick jag tårar i ögonen.
 
14.15 börjar jag mot min vilja testa lustgas. Jag var rädd för att må illa utav den men barnmorskan sa att jag mår illa av smärtan inte av lustgasen. Jag blev inte direkt vän med den utan tyckte att den mest var obehaglig till en början.
 
14.50 fick vi ny barnmorska. Nu var jag väldigt smärtpåverkad och låg ner i sängen med lustgasen och grät. Skulle gå upp på toa men värkarna var så starka att jag nu inte visste vart jag skulle ta vägen. Barnmoskan föreslog Eda och även fast jag varit emot det från början så sa jag ja för just då så skulle jag hellre spy och må illa.
 
 
 
 
15.14 sätts EDA in och efter ett tag mår jag som en prinsessa.
 
16.30 görs nästa undersökning och jag är då öppen 9 cm och kanterna är borta (i stort sett fullt öppen). Vattnet har ännu inte gått så jag får sitta på pilatesboll och hoppa. Inget vatten gick men jag hade väldigt tryck neråt och vid ett tillfälle började jag kaskad spy.
 
 
 
18.30 görs en ny koll och jag är då fullt öppen men inget vatten hade gått. 18.50 gör barnmorskan en ny koll och då går även vattnet.
 
Äntligen var kroppen redo... eller? Nej lilleman hade inte kommit ner ordentligt utan han satt fast så det blev till att forstsätta hoppa på pilatesboll för att försöka få ner honom. Barnmorksan säger dock att det snart kommer komma en liten bebis och det bör göra det innan hon går hem. Det var skönt att höra.
 
18.58 får jag ta till lustgasen igen för nu är värkarna ganska starka. det görs en ny koll vid 20.26 men inget hade hänt.
 
Jag får nu sätta mig gränsle över en stol. Då börjar jag spy kaskader igen tills det inte finns något kvar att spy och jag bara sitter och ulkar. Barnmorskan kopplar in dropp för att jag börjar bli ganska orkeslös.
 
21.50 blir det barnmorske byte igen. Det bestäms även då att trots att mina värkar är starka så ska värkstimulerande dropp kopplas in för att påskynda förloppet och hjälpa bebisen ner.
 
Det kopplas in 22.05 efter att jag varit fullt öppen i 3,5h-5,5h med ett enormt tryck neråt.
Jag får byta ställningar i sängen men till slut, runt 22.30 blir det äntligen dags att krysta. Det enda jag då kunde tänka på var att jag inte ville bajsa. Jag sa detta säkert 10-20 gånger till barnmorskan som sa att det bara känns så.
 
 
 
Till slut fick jag släppa de tankarna för jag var ju tvungen att krysta för att bebisen skulle komma ut. Precis innan han kom ut så fick jag panik och när barnmorskan sa att jag behövde kryste en sista gång för nu behövde han komma ut så spännade jag ögonen i henne och sa bara att JAG VILL INTE MER. Sen krystade jag med hjälp av en annan barnmorska som drog i min arm och plupp så kom han ut.
 
Jag frågar direkt varför han inte gråter, men tydligen hade han börjat gårta efter 1 sek sa Johan sa den frågan var bara baserad på min rädsla. Jag frågade om han hade pung eftersom vi tyckt att vi sett det på RUL men de ville inte säga något men till slut fick jag se den med egna ögon :)! Fick upp honom på bröstet och lyckan var total. Johan klippte navelsträngen och allt kändes så otroligt overkligt.
 
 
 
Jag frågade hur mycket jag brustit men det ville hon inte berätta så då förstod jag att det var mycket. En läkare kallades in och kollade och jag hade spruckit hela vägen men bara grad 2 så jag slapp operation och fick istället ligga kvar och bli sydd på plats och då spelade väl inte en bristning någon roll för jag fick vara kvar med mina goa pojkar <3!
 
Efter jag blivit sydd klar så fick vi den berömda brickan till oss och vi fick ladda med lite mat. Jag fick order om att gå upp och kissa och duscha så det gjorde jag 1.30. Väl i duschen drabbbades jag av yrsel. Jag hade inte heller lyckats kissa. Jag tog mig ut och bara la mig i sängen och bad Johan ringa på klockan. Barnmorskan kom in och hon kollade puls och kopplade in dropp samt tömde blåsan. 02.58 flyttas vi upp till BB. Jag fick ha kvar droppet över natten och blev beodrad att gå upp och kissa inom 4h.
 
 

Förlossningsberättelse del 1

Nu ska jag se om jag inte äntligen ska kunna skriva ner min förlossningsberättelse. Jag tror jag har ganska bra koll på tiderna nu tack vare sms som jag skickade med Johan under morgonen och journalen från förlossningen men lite fel aknske det blir ändå.
 
Tiden hemma:
 
Jag vaknade kl 4.00 3 juni och gick på toa. När jag lagt mig igen får jag kramp i magen men tänker inte mycket mer på det utan somnar om. När jag vaknar nästa gång är kl 6 och Johan är på väg till jobbet. Kramperna kommer tillbaka och då slår det mig att det kanske är värkar. Johan frågade om han skulle stanna hemma men det tyckte jag var onödigt för det var ju garanterat bara förvärkar jag hade.
 
Strax efter att han åkte började jag ändå klocka värkarna som kom med 5-10 min mellanrum. Gick upp vid 7, duschade, åt frukost och sminkade mig. Runt klockan 8 hade jag 8 värkar på 30 min. Det gjorde inte särskilt ont och var bara 30-60 sekunder men det oroade mig att det kom såpass tätt ändå. Tog en panodil och la mig för att vila för fortfarande trodde jag att det nog ändå var förvärkar jag hade.
 
8.30 började jag fundera på om det kanske ändå var så att det hade dragit igång på riktigt. Kl 9 ökade de i styrka och jag bad Johan komma hem för att det skulle kännas tryggare. Var rädd att jag ringt hem honom i "onödan" men ville inte vara själv just då.
 
9.30 var han hemma och då hoppade jag in i duchen och satt med varmt vatten mot magen. Johan han började städa undan här hemma, bäddade rent och gjorde det fint ifall vi skulle behöva åka in.
 
La mig på soffan när jag kom ut och kved mig igenom värkarna. Johan tyckte att de kom tätt men jag tyckte att de kändes för lite för att ringa så vi avvaktade. Runt 11 tiden började jag gå runt lite för att det kändes lättare.
Runt 12.15 stod Johan vid spisen och lagade gröt till mig, då får jag en kraftig värk och mitt i den säger jag ring förlossningen. Han slängde sig på telefonen för när värken var över och jag sa till honom att han inte alls skulle ringa så var han redan framme =).
 
Han berättade för dem hur täta och långa värkarna var och när hon sa att hon tyckte vi skulle åka in så bad han om att få komma till östra sjukhuset och den underbara kordinatorn löste det trots att det var många som födde just den dagen.
 
Jag blev orolig att bli hemskickad för egentligen kände jag att jag skulle ha klarat mig hemma ett tag till så jag trodde att jag nog inte öppnat mig särskilt mycket. På vägen in hade jag några värkar som var ganska jobbiga att ta sittande men samtidigt kände jag mig mesig som var på väg in till förlossningen i det skedet.
 
Jag sa till Johan att vi skulle få åka hem men jag tyckte ändå det skulle bli skönt att de skulle kolla och få veta om något hade hänt eller om det kanske bara var jags om var mesig och det jag kände var förvärkar.
Johan släppte va mig vid förlossningen så stod jag utanför och väntade på att han skulle parkera bilen. Skämdes när jag stod där med värkar och jag hoppades att ingen skulle se mig. Vet inte varför för jag tror man är ganska vana med att se kvinnor med värkar vid förlossningen =)!