Nu ska jag se om jag inte äntligen ska kunna skriva ner min förlossningsberättelse. Jag tror jag har ganska bra koll på tiderna nu tack vare sms som jag skickade med Johan under morgonen och journalen från förlossningen men lite fel aknske det blir ändå.
Tiden hemma:
Jag vaknade kl 4.00 3 juni och gick på toa. När jag lagt mig igen får jag kramp i magen men tänker inte mycket mer på det utan somnar om. När jag vaknar nästa gång är kl 6 och Johan är på väg till jobbet. Kramperna kommer tillbaka och då slår det mig att det kanske är värkar. Johan frågade om han skulle stanna hemma men det tyckte jag var onödigt för det var ju garanterat bara förvärkar jag hade.
Strax efter att han åkte började jag ändå klocka värkarna som kom med 5-10 min mellanrum. Gick upp vid 7, duschade, åt frukost och sminkade mig. Runt klockan 8 hade jag 8 värkar på 30 min. Det gjorde inte särskilt ont och var bara 30-60 sekunder men det oroade mig att det kom såpass tätt ändå. Tog en panodil och la mig för att vila för fortfarande trodde jag att det nog ändå var förvärkar jag hade.
8.30 började jag fundera på om det kanske ändå var så att det hade dragit igång på riktigt. Kl 9 ökade de i styrka och jag bad Johan komma hem för att det skulle kännas tryggare. Var rädd att jag ringt hem honom i "onödan" men ville inte vara själv just då.
9.30 var han hemma och då hoppade jag in i duchen och satt med varmt vatten mot magen. Johan han började städa undan här hemma, bäddade rent och gjorde det fint ifall vi skulle behöva åka in.
La mig på soffan när jag kom ut och kved mig igenom värkarna. Johan tyckte att de kom tätt men jag tyckte att de kändes för lite för att ringa så vi avvaktade. Runt 11 tiden började jag gå runt lite för att det kändes lättare.
Runt 12.15 stod Johan vid spisen och lagade gröt till mig, då får jag en kraftig värk och mitt i den säger jag ring förlossningen. Han slängde sig på telefonen för när värken var över och jag sa till honom att han inte alls skulle ringa så var han redan framme =).
Han berättade för dem hur täta och långa värkarna var och när hon sa att hon tyckte vi skulle åka in så bad han om att få komma till östra sjukhuset och den underbara kordinatorn löste det trots att det var många som födde just den dagen.
Jag blev orolig att bli hemskickad för egentligen kände jag att jag skulle ha klarat mig hemma ett tag till så jag trodde att jag nog inte öppnat mig särskilt mycket. På vägen in hade jag några värkar som var ganska jobbiga att ta sittande men samtidigt kände jag mig mesig som var på väg in till förlossningen i det skedet.
Jag sa till Johan att vi skulle få åka hem men jag tyckte ändå det skulle bli skönt att de skulle kolla och få veta om något hade hänt eller om det kanske bara var jags om var mesig och det jag kände var förvärkar.
Johan släppte va mig vid förlossningen så stod jag utanför och väntade på att han skulle parkera bilen. Skämdes när jag stod där med värkar och jag hoppades att ingen skulle se mig. Vet inte varför för jag tror man är ganska vana med att se kvinnor med värkar vid förlossningen =)!