Liseberg

Igår gjorde vi en liten utflykt till Liseberg. Jag har haft dåligt samvete över att vi kanske inte skulle hinna åka dit eftersom det inte ör någon höjdare att åka mitt i juli. Men söndagar sägs vara bättre att åka på och jag vet sen jag var liten att regniga dagar brukar vara bra de med så vi hittade en regnig söndag helt enkelt :).

Vilket succé det blev!!! Hilmer och Johan behövde inte köa något alls i stort sett. Hilmer kunde välja och vraka och åka om och om igen de attraktionerna han gillade. 
Han var så lycklig och det var underbart att se. Att vi blev helt dyngsura gjorde inte så mycket. Hilmers kaxs skalkläder höll helt torrt i 3h regn varav en hel del ösregn, mina höll också torrt men tyvärr gav Johans vika lite :). Hur som helst, efter vi ätit vid 14 så var det uppehåll och sen kom solen så de avslutande timmarna var det härlig svensk sommar och vi torkade allihop ☺️.

19 dagar kvar

Jag har verkligen varit värdelös på att blogga denna graviditet men tänkte ta en liten statusgenomgång nu med bara 19 dagar kvar till BF:


Sf måttet är tillbaks där vi startade på kurvan

Bebis är fixerad

Jag får väldigt ont i ljumskarna om jag anstränger mig med att tex försöka spela fotboll med Hilmer 

Har verkligen blivit stor och otymplig. Magen sitter under revbenen så att röra sig är en halv vetenskap

Har halsbränna på nätterna 


Det var lite nytt om hur min kropp mår just nu. Ska bli väldigt spännande att snart få träffa den lille som gömt sig i magen. På söndag är det max en månad kvar. Galet :)!!

Äntligen finns det ork

Det är så svårt att beskriva känslor för andra, särskilt om det är känslor som inte alla upplever. 

När jag gick hem från jobbet i slutet på april  så var jag totalt slutkörd. Förstod det först inte själv men tillslut gick det nätt och jämt att hålla huvudet över vattenytan. 
Med den trötthet jag kände då så var det för mig helt otänkbart att kunna ta hand om två barn, jag orkade inte ens ta hand om mig själv. Folk runt mig försökte peppa mig och säga till mig att jag visst skulle orka. Att fler före mig fått två barn osv. Men de personerna förstod nog aldrig hur jag kände.
Jag kan nu när jag börjat må bättre igen säga att om jag inte blivit sjukskriven och även får hjälp från psykologen så skulle jag inte ha orkat. Den trötthet jag upplevde var inte en vanlig trötthet som man känner som gravid, jag var energilös och tom. 

Jag mår som sagt bättre nu, mycket bättre, jag kan nog tom säga att jag just nu mår bra. Jag känner att jag har ork till både hem och familj. Jag känner en lycka, glädje och längtan efter det liv vi snart ska starta. 
Visst finns det en liten gnutta oro kvar men inte alls i samma utsträckning. 

Nu ska jag ta till vara på denna tiden med Johan och Hilmer. Det är bara några veckor kvar nu innan vår familj får en till liten medlem...