Tacksam för tiden hemma

Igår slog det mig på riktigt att tiden hemma med Hilmer är över, idag är det sista inskolningsdagen så imorgon rullar vi igång en helt ny vardag med jobb och förskola. Det är en liten sorg men framför allt känner jag en enorm tacksamhet för de 21 månader jag fått vara hemma med Hilmer.
 
Detta har utan tvekan varit den mest fantastiska tid i mitt liv. Att just jag fått möjlighet att bli mamma och få uppleva allt som hör till och dessutom fått så lång tid ihop hemma. Jag har fått se vår lilla bebis växa och utvecklas till en stor liten kille. Helt underbart!
 
 
 
 
 
 

Finns inga ord

Nu har vi gjort 2 veckor av inskolningen och den går bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Jag vet att Hilmer är vad man kan kalla ett "förskolebarn", han är social och älskar att leka med andra barn, men samtidigt har han integritet och är inte den som kastar sig in i nya sammanhang så jag visste ändå inte hur det skulle gå.

Tack vare personalen som är helt fantastisk så blev han snabbt trygg med dem. Han pratar med glädje om både dem och kompisarna på förskolan.

Det är så underbart att se hur hans ansikte lyser upp när vi berättar att han ska till förskolan och det är ännu härligare att se honom när jag kommer ock hämtar.
Nu blir han bara glad och följer utan protester med mig och säger hejdå till alla <3!

Jag hade så klart helst haft honom hemma men eftersom det inte är en möjlighet så vet jag att han är på absolut det bästa stället han kan vara på. Finns inga ord för att beskriva hur tacksam jag är gentemot pedagogerna som tar hand om honom och gör allt de kan för att få honom att trivas.

Klipp klipp

Idag var vi hemma tillsammans jag och Hilmer eftersom hans inskolningspedagog skulle vara ledig.
Jag plockade fram lite nya pennor och saxar imorse så hade vi en pysselstund ihop.
Till en början klippte vi tillsammans men efter en stund så försökte Hilmer själv och efter lite kämpande fick han till några riktigt fina klipp och han blev så nöjd.