lillapyret

Har ju mängder kvar från Hilmer så ska försöka hålla mig från att köpa så mycket denna gång och med tanke på utbudet av kläder som känns könsneutrala så blir det nog ganska enkelt.

Ligger i sängen och tänker på morgondagen, lite orolig, nervös men mest av allt förväntansfull. Tänk att om 8 timmar så är vi där på östra och väntar på att få se vårt pyre. Undra hur jag kommer reagera. Vi har ju sett pyret 5 ggr tidigare och varje gång har jag gråtit, det finns nog en risk att det kommer tårar även denna gång. Hur kommer jag hantera det om något avviker från det normala och vi behöver vidare kontroller? Jag har ingen aning, jag vet ju att det händer vid ca 5% av alla rurinultraljud men jag tror inte att man kan förbereda sig. 

 

Nu ska jag försöka sova några timmar. 7.30 är det dags, håll era tummar och tår för lilla pyret! 

Idag har jag funderat mycket över varför jag blev så ledsen igår. Till slut slog det mig att jag inte blev mest ledsen över förändringen utan det jag blev mest ledsen över var att jag brydde mig om förändringen. Jag har i stort sett varit frisk i 3,5 år och jag har verkligen trott att detta med att vara gravid var något som jag var psykiskt redo för. 

Det kändes som ett enormt bakslag för mig att jag kände så starkt när jag såg mig i spegeln.

Har inte känt den typen av självförakt för min kropp på oerhört länge och nu stod jag där med det finaste som finns, en bebis i magen, och brydde mig om någon extra centimeter på höften. 

 

Det är tur att jag har Johan och min mamma som jag kan prata med och som förstår mig. De förstår inte mina känslor men de förstår att jag känner som jag gör och det hjälper mig att själv acceptera att de känslorna finns. 

 

Vad hade jag gjort utan er?