Förlossningsberättelse del 2

Tiden på förlossningen.
 
13.17 skrivs vi in och jag blir uppkopplad med CTG. Vi sitter och tittar på när värkarna kommer och jag sa till Johan att de var för svaga för de kom bara upp i 60-70 och de skulle upp i 100 för att det skulle hända något. Var jag fått det ifrån vet jag inte men återigen ställde jag in mig på att bli hemskickad och jag lyckades övertala Johan också om attt det skulle bli så.
Efter ca 20 minuter var det dags för undersökningen som jag fasat för. När barnmorskan var klar och säger att jag var öppen 5 cm och att vi skulle bli kvar där till vi fått vårt barn fick jag tårar i ögonen.
 
14.15 börjar jag mot min vilja testa lustgas. Jag var rädd för att må illa utav den men barnmorskan sa att jag mår illa av smärtan inte av lustgasen. Jag blev inte direkt vän med den utan tyckte att den mest var obehaglig till en början.
 
14.50 fick vi ny barnmorska. Nu var jag väldigt smärtpåverkad och låg ner i sängen med lustgasen och grät. Skulle gå upp på toa men värkarna var så starka att jag nu inte visste vart jag skulle ta vägen. Barnmoskan föreslog Eda och även fast jag varit emot det från början så sa jag ja för just då så skulle jag hellre spy och må illa.
 
 
 
 
15.14 sätts EDA in och efter ett tag mår jag som en prinsessa.
 
16.30 görs nästa undersökning och jag är då öppen 9 cm och kanterna är borta (i stort sett fullt öppen). Vattnet har ännu inte gått så jag får sitta på pilatesboll och hoppa. Inget vatten gick men jag hade väldigt tryck neråt och vid ett tillfälle började jag kaskad spy.
 
 
 
18.30 görs en ny koll och jag är då fullt öppen men inget vatten hade gått. 18.50 gör barnmorskan en ny koll och då går även vattnet.
 
Äntligen var kroppen redo... eller? Nej lilleman hade inte kommit ner ordentligt utan han satt fast så det blev till att forstsätta hoppa på pilatesboll för att försöka få ner honom. Barnmorksan säger dock att det snart kommer komma en liten bebis och det bör göra det innan hon går hem. Det var skönt att höra.
 
18.58 får jag ta till lustgasen igen för nu är värkarna ganska starka. det görs en ny koll vid 20.26 men inget hade hänt.
 
Jag får nu sätta mig gränsle över en stol. Då börjar jag spy kaskader igen tills det inte finns något kvar att spy och jag bara sitter och ulkar. Barnmorskan kopplar in dropp för att jag börjar bli ganska orkeslös.
 
21.50 blir det barnmorske byte igen. Det bestäms även då att trots att mina värkar är starka så ska värkstimulerande dropp kopplas in för att påskynda förloppet och hjälpa bebisen ner.
 
Det kopplas in 22.05 efter att jag varit fullt öppen i 3,5h-5,5h med ett enormt tryck neråt.
Jag får byta ställningar i sängen men till slut, runt 22.30 blir det äntligen dags att krysta. Det enda jag då kunde tänka på var att jag inte ville bajsa. Jag sa detta säkert 10-20 gånger till barnmorskan som sa att det bara känns så.
 
 
 
Till slut fick jag släppa de tankarna för jag var ju tvungen att krysta för att bebisen skulle komma ut. Precis innan han kom ut så fick jag panik och när barnmorskan sa att jag behövde kryste en sista gång för nu behövde han komma ut så spännade jag ögonen i henne och sa bara att JAG VILL INTE MER. Sen krystade jag med hjälp av en annan barnmorska som drog i min arm och plupp så kom han ut.
 
Jag frågar direkt varför han inte gråter, men tydligen hade han börjat gårta efter 1 sek sa Johan sa den frågan var bara baserad på min rädsla. Jag frågade om han hade pung eftersom vi tyckt att vi sett det på RUL men de ville inte säga något men till slut fick jag se den med egna ögon :)! Fick upp honom på bröstet och lyckan var total. Johan klippte navelsträngen och allt kändes så otroligt overkligt.
 
 
 
Jag frågade hur mycket jag brustit men det ville hon inte berätta så då förstod jag att det var mycket. En läkare kallades in och kollade och jag hade spruckit hela vägen men bara grad 2 så jag slapp operation och fick istället ligga kvar och bli sydd på plats och då spelade väl inte en bristning någon roll för jag fick vara kvar med mina goa pojkar <3!
 
Efter jag blivit sydd klar så fick vi den berömda brickan till oss och vi fick ladda med lite mat. Jag fick order om att gå upp och kissa och duscha så det gjorde jag 1.30. Väl i duschen drabbbades jag av yrsel. Jag hade inte heller lyckats kissa. Jag tog mig ut och bara la mig i sängen och bad Johan ringa på klockan. Barnmorskan kom in och hon kollade puls och kopplade in dropp samt tömde blåsan. 02.58 flyttas vi upp till BB. Jag fick ha kvar droppet över natten och blev beodrad att gå upp och kissa inom 4h.
 
 

Kommentarer :

#1: Anna

Naaw.. Skrattar, kniper ihop, har ont och har tårar i ögonen när jag läser <3

Svar: Tänk hur en dag kan förändra hela livet så :)
lillapyret.webblogg.se

skriven
#2: Pernilla

Tack för att du delade med dig av din förlossning! Det är så spännande och intressant att läsa om andras upplevelser. Det låter som att din var ganska bra 😊
Nu väntar jag på att min egen ska starta, men räknar med att gå över tiden så det kan dröja några veckor.

Svar: Jag var redan dagen efter avundsjuk på alla som snart ska få uppleva en förlossning igen och detta trots att det blev väldigt utdraget för oss i slutet. Du har det häftigaste man kan uppleva framför dig och jag hoppas att du går därifrån med en positiv upplevelse 😊. Kram
lillapyret.webblogg.se

skriven
#3: LindaViola - mamma till två!

Åh, så roligt att läsa din berättelse! Jag kände aldrig att jag var påväg att bajsa, men jag var ju bedövad under krystningarna med ><.

Så skönt för dig att det kom igång av sig själv också, vill också uppleva det någon gång! Stort grattis till er pojk igen! Har ni kommit på något namn ännu :)?

Svar: Ja det var härligt att han ville ut självmant :). Lilleman har inget namn ännu tyvärr. Det är lite svårt det här :D!
lillapyret.webblogg.se

skriven
#4: Miriam

Åh vad jag blir rörd varje gång jag läser förlossningsberättelser eller ser förlossningar på tv. :P just det där "plupp" och så första titten på vem som legat i magen! Då börjar jag alltid gråta :):) längtar jättemycket nu!! :D Grattis än en gång och hoppas ni hittar ett Passande namn snart :)

Svar: Jag förstår att du längtar för det är verkligen helt fantastiskt men samtidigt så overkligt :)! Snart är det er tur :)
lillapyret.webblogg.se

skriven

Kommentera inlägget här :