Sitter här och tänker tillbaka på den resa som jag och Johan gjort nu sedan pluset 18 september och det är verkligen en resa som vi gjort tillsammans. Johan har varit med vid alla läkar och MVC besök, bortsett från 3 st extra besök som vi fått för extra prover och extra mätning då jag kände att jag kunde gå själv. Han däremot har inte varit så positiv till att inte kunna gå med för han har velat vara ett stöd för mig om något inte sett bra ut.
Vår barnmorska har hela tiden sett oss båda två och inte bara till mig vilket är skönt. Jag är så glad att Johan både velat och kunnat vara med så mycket som han varit för det har gjort mig väldigt trygg. När jag har varit förvirrad och inte förstått så har han funnits där med en lite klarare hjärna och kunnat tolka för mig, han har även kunnat ta upp saker som jag haft svårt att prata om och vi har kompliterat varandra.
Pyret ligger i min mage men graviditeten har vi gått igenom tillsammans. Kunde inte ha önskat ett bättre stöd än det jag fått/får och jag önskar att alla kunde ha en så stöttande partner vid sin sida. Vet att många inte tycker att det är så viktigt att männen är med på besöken då man "bara" ska mäta och lyssna på hjärtat men för mig har det varit oerhört skönt och Johan har ju även han velat vara en del i allt och följa utvecklingen.
Graviditeten och allt vad den har inneburit har fört oss närmre varandra och är så tacksam som fått uppleva allt med denna underbara man <3!!!
Min sambo är med på besöken med, förutom 3 då han har jobbat(han jobbar i en annan stad) och besöken har vart på eftermiddagarna. Men nu dem sista gångerna kommer han följa med då våra tider är på morgonen. Han vill mer än gärna följa med och sagt att han känner sig som en dålig pappa när han inte kunnat följa med. Det är skönt att han ändå är med och vill mycket :)