Hur ska en 3 åring kunna förstå?

Idag har jag haft en riktigt dålig dag. Morgonen gick helt okej, vi hade en mysig frukost tillsammans jag och Hilmer. Lämningen på förskolan gick också bra, precis som de brukar vara. Jag bestämde mig för att hälsa på jobbet en stund så gick dit runt 10. Var väldigt mysigt att få träffa barnen och arbetskamraterna, även om det bara var för en kort stund. 

Var hemma igen innan 12 och kände mig helt slut. En känsla som jag inte haft på ett tag men jag kände mig helt tom på energi. Klockan blev 15 och jag hade inte rört mig ur fläcken på 3 timmar men nu var det dags att hämta hem Hilmer. Just då kände jag dock att han nog skulle må bäst av att vara kvar på förskolan men samtidigt så vill jag ju inte att han ska ha några långa dagar. 

När vi kom hem spelade vi lite spel, när han sen ville leka fick jag säga att jag inte mådde så bra. Då sätter han sig vid mig, kramar mig och säger "jag ska ta hand om dig mamma". Mitt hjärta gick i tusen bitar. En stund senare kom gråten, jag kunde inte hålla igen den som jag brukar. Hilmer blev såklart orolig, tittade på mig och jag såg att han funderade över om han gjort något. Jag sa utan att han behövde fråga att mamma bara är ledsen att det inte har hänt något. 
Men hur ska han kunna förstå?? Hur ska en 3 åring kunna förstå att mamma bara bryter ihop "utan anledning"? Det går ju inte.

Ikväll har jag blivit ledsen igen. Denna gång över det dåliga samvetet att Hilmer behövde se mig sån och att jag var den där otillräckliga mamman igen. 
Jag är så rädd att han ska klandra sig själv, tro att det beror på honom. Han är ju mitt största ljus i livet, det vill jag att han ska veta och känna. 

Så som jag mått idag har jag inte mått
På drygt 2 veckor. Jag har ändå känt att jag kunnat fungera men det kände jag inte idag. Jag var som en våt fläck. 
Imorgon ska läkaren ringa och vi ska prata om min sjukskrivning. Tyvärr ser jag inte hur jag skulle kunna återgå till jobbet nästa vecka. Jag har fortfarande efter 3 veckor hemma inte fått någon tid för samtal så behandlingen av mitt mående har ju inte ens börjat. 
Jag kan inte se att jag skulle klara av både jobbet, arbetet med att komma på fötter igen och vara en fungerande mamma och sambo. Vi får se vad hon säger imorgon, känner mig både nervös och stressad inför det. 

Kommentarer :

#1: Therese

Du ska absolut inte ha dåligt samvete! Om något så lär du väll Helmer att det är ok att vara lessen och gråta. Barn är så tåliga och klarar väldigt mycket, dom förstår oxå mycket mer än vad man tror. Du behöver inte heller vara orolig för sjukskrivningen, dom kommer lyssna på dig och hur du mår, ingen kommer skicka tillbaks dig till jobbet om du mår dåligt. Hoppas idag blir en bättre dag! Kram

Svar: Tack för dina peppande ord. Ja barn förstår nog mer än man tror men vissa saker är nog lite för svåra för en liten 3 åring. Barn tar ofta på sig skulden för föräldrars mående men jag hoppas att Hilmer kan se att det inte beror på honom. Helmer känns ju ändå helt okej, värre blir det när man snubblar på bokstäverna och det blir Himler ;)! Det var inte frågetecken från läkarens sida och blev sjukskriven 4 veckor till så nu hoppas jag bara på att fk godkänner min ansökan vilket i sig är en enorm stress.Kram
Jennie

skriven
#2: Therese

Hilmer såklart! Aoutcorect på telefonen ville tydligen att han skulle heta Helmer 😂

skriven
#3: Therese

Väldigt sällan försäkringskassan går emot läkarnas råd. Det är ju bara det att när dom gör det så står det på aftonbladet och alla får höra om det :) Det kommer gå igenom ska du se :) kram

skriven

Kommentera inlägget här :