lillapyret

Igår efter besöket på MVC var jag väldigt ledsen. Jag känner bara att jag inte orkar med mer oro nu och jag tycker att vi haft vår del av den biten.

 

Första delen av min nya oro är oron för att jag utvecklat eller är på gång att utveckla havandeskapsförgiftning. Eftersom barnmorkan var väldigt noga med att tala om att det är viktigt att vi åker in om jag börjar må dåligt så känner jag en viss stress inför detta. Hur ska man veta hur dåligt man ska må för att åka in och vilken typ av huvudvärk är det jag ska åka in för. Bara den känslan i sig kan ju ge huvudvärk.

 

Andra delen i den nya oron är givetvis SF måttet. Jag vet ju att det inte behöver betyda ett dugg att det inte ökat. Förra veckan hade vi gjort en jättefin ökning och med tanke på hur det sett ut innan vore det väl konstigt om det fortsatte öka normalt efter det men jag blev ändå ledsen. Många tankar som far runt i huvudet och jag undrar om pyret inte mår bra. Jag känner även en press att känna efter rörelser nu även vid tidpunkter då jag vanligtvis inte brukar känna. Jag blir orolig att jag missar signaler på att något är fel.

 

Nu vill jag bara att pyret ska komma ut och att allt ska gå bra. Jag älskar att vara gravid men just nu känner jag att jag inte orkar mer, inte för att graviditeten i sig är jobbig utan för all oro som den bidragit med. Små avvikelser såhär är ju fullt normalt jag vet det men när det är mer regel än undantag att något inte ser helt bra ut så tär det oerhört.

 

Tänk vad underbart det ska bli när pyret kommer ut och jag får pussa lilla liten, då kommer hela den här turbulenta tiden vara värt varenda sekund.....