En riktigt dålig dag

Det hela började egentligen igår kväll då jag fick smärta som kom och gick, det satt nere i ljumsken och magen. Det gick över efter ett tag men drog igång en oro hos mig. Den oron bidrog nog till århundradets värsta mardröm. Drömde att vi kom in till sjukhuset och de sa till oss att pyret inte kunde födas ut och skulle dö. Jag kände sparkar och bad på mina bara knän att de bara skulle plocka ut lilla liten men de vägrade och tillslut försvann rörelserna och pyret hade dött. Jag vaknade så himla ledsen även om det var en lättnad att det bara var en dröm så var spåren väldigt djupa. Bara av att skriva om den drömmen får mig att gråta.
Det blev inte bättre av att jag var helt öm i magen och att pyret inte rörde sig alls som den brukar. Då och då kände jag hur den rörde sig lite men det kom inte riktigt igång. Jag ringde MVC och frågade om smärtan och ömheten och de tyckte det lät helt normalt vilket var väldigt skönt att höra.

Grät i flera omgångar under dagen och kände mig riktigt nedstämd. Under kvällen så var vi nära att ringa till förlossningen pga att rörelserna var så annorlunda men jag bad Johan försöka få liv i pyret och jajamen, pappas magiska hand fick igång lilla liten och jag började gråta glädje tårar. Den känslan var helt fantastisk! 

Nu ligger jag och njuter av rörelserna. Tänk att det kan gå så mycket upp och ner i humöret. Jag hoppas att dagen imorgon blir en bra dag. Det skulle vara skönt då denna dagen tagit enorm på mitt psyke. Jag märker tydligt att vi närmar oss slutet på mina böljande känslor. Det är inga direkta humörsvägningar men det är starka känslor som böljar i mig.

Nu ska jag försöka få sovit lite för sömnen var inte så bra inatt! 

Fantastisk dag med bra prover

Var på MVC för nya prover idag och blodtrycket var lägre och ingen äggvita i urinen så jag behövde inte lämna andra prover utan vi tar nya på tisdag. Känns väldigt skönt att slippa oroa sig för detta mer. Ska iofs fortfarande åka in vid huvudvärk eller magont men nu känner jag mig lugnare och inte så stressad över det.

När jag varit på MVC åkte jag hem till en vän och umgicks med henne och hennes goa tvillingpojkar. 

Så skönt att ha små aktiviteter om dagarna. Det får tiden att gå fort även om jag nu mer är oerhört trött efter jag varit iväg men det är ju bara att sova och vila för är ju ledig :)! 

Nu blir det en stunds terapi i form av sortering i hobbyvrån. 

Kan det inte bara få se bra ut?

Igår efter besöket på MVC var jag väldigt ledsen. Jag känner bara att jag inte orkar med mer oro nu och jag tycker att vi haft vår del av den biten.
 
Första delen av min nya oro är oron för att jag utvecklat eller är på gång att utveckla havandeskapsförgiftning. Eftersom barnmorkan var väldigt noga med att tala om att det är viktigt att vi åker in om jag börjar må dåligt så känner jag en viss stress inför detta. Hur ska man veta hur dåligt man ska må för att åka in och vilken typ av huvudvärk är det jag ska åka in för. Bara den känslan i sig kan ju ge huvudvärk.
 
Andra delen i den nya oron är givetvis SF måttet. Jag vet ju att det inte behöver betyda ett dugg att det inte ökat. Förra veckan hade vi gjort en jättefin ökning och med tanke på hur det sett ut innan vore det väl konstigt om det fortsatte öka normalt efter det men jag blev ändå ledsen. Många tankar som far runt i huvudet och jag undrar om pyret inte mår bra. Jag känner även en press att känna efter rörelser nu även vid tidpunkter då jag vanligtvis inte brukar känna. Jag blir orolig att jag missar signaler på att något är fel.
 
Nu vill jag bara att pyret ska komma ut och att allt ska gå bra. Jag älskar att vara gravid men just nu känner jag att jag inte orkar mer, inte för att graviditeten i sig är jobbig utan för all oro som den bidragit med. Små avvikelser såhär är ju fullt normalt jag vet det men när det är mer regel än undantag att något inte ser helt bra ut så tär det oerhört.
 
Tänk vad underbart det ska bli när pyret kommer ut och jag får pussa lilla liten, då kommer hela den här turbulenta tiden vara värt varenda sekund.....