Tiden bara rusar fram. Idag har Kellie funnits hos oss i 4 veckor och känns som en så självklar del i vår familj.
Allt har flutit på bra med henne och hon har varit ganska lugn förutom lite besvär med magknip.
Idag kom första riktiga leendet och hon är mer och mer med de små perioder av dagen som hon är vaken.
Med Hilmer hade jag stenkoll på allt vad barnen ska kunna i de olika åldrarna men nu är jag ganska dålig på att hålla koll även om jag vill bli bättre.
Men som en vän beskrev detta med att få andra barnet "livet fortsätter".... med första stannade allt upp.
Ska försöka skriva små uppdateringar varje månad iaf så att jag kan gå tillbaks sen och se och även kunna berätta för henne i framtiden men större ambitioner än så har jag inte denna gång :)