Jag hoppas att jag kommer få oanade krafter och att jag kommer klara av förlossningen utan att bryta totalt samman men jag är lite orolig för att rädslan och smärtan ska sätta klorna i mig och jag totalt kommer tappa fattningen. 

Jag har hela tiden haft inställningen att min kropp är gjord för att föda barn och smärtan jag kommer känna är tillfällig. Om jag bara kan komma ihåg det så tre jag att det kommer gå bra. Tillsammans med Johan kommer jag klara av detta. Jag måste tro på mig själv och min kropp helt enkelt.