Skönt?!?!?
Flera gånger har jag mötts av kommentaren att det är skönt att det inte är långt kvar av graviditeten. Alla verkar förutsätta att jag ska tycka att varje vecka som passerar är skönt men så har känslorna verkligen inte varit, tvärtom.
När jag insett att det inte är så långt kvar har paniken infunnit sig men hur ska andra kunna veta och förstå det?
Nu det senaste dagarna har jag börjat kunna känna så som de flesta förutsatt att jag ska känna samtidigt som jag inte alls känner mig redo ännu. Det är känslor som krockar men känns skönt att äntligen börja längta lite igen.
Det är drygt en månad kvar nu innan BF så jag tror och hoppas att känslorna ska bli ännu tydligare den sista tiden så att jag verkligen ska kunna instämma nästa gång någon säger "vad skönt, nu är det inte långt kvar"....