Veckorna rullar på men samtdigt känns det som att tiden just nu står ganska still. Sedan vi var på RUL 10 mars så har vi inget inbokat som är kopplat till graviditeten förrän 25 april så tror nog det är därför.
Bebis i magen rör sig mer och mer aktivt. Idag låg Hilmer på min mage och fick sig några små sparkar på kinden. Töänk vad svårt det måste vara för honom att försöka förstå vad som händer.
Jag mår fyskiskt ganska bra förutom att ryggen kan göra ont efter en dag på jobbet. Psykiskt så tar tröttheten mer och mer på mig känner jag och mitt humör speglas därefter. Jag har inte tid att njuta av graviditeten så som jag vill just nu eftersom det är fullt ös hela dagarna och sen däckar jag på kvällen.
Med HIlmer så var jag nästan klar med alla förberedelser nu, iaf i huvudet, men denna gång känns allt så långt bort. Sist var jag förberedd på att pyret skulle kunna komma förtidigt men denna gång räknar jag kallt med att jag kommer gå över några dagar. Jag vet att det inte behöver bli så men känslan är ändå så stark inför det så känner inte något behov av att börja boa. Kanske är det dock just det jag behöver för att börja förstå att detta verkligen händer, att Hilmer faktiskt ska bli storebror och att vi ska få bli föräldrar till ännu en liten människa.
Vi får se helt enkelt. Något jag borde göra mer är att fota magen men det intresset är knappt kännbart denna gång medans jag med Hilmer fotade varje vecka och lite där till. Det är superroligt att ha både bilder och allt jag skrev nu i efterhand men ändå så finns ingen ork där för mig. Återigen, en helt sjuklig trötthet.hilme
