Dagarna som gått nu denna första veckan efter BF har varit upp och ner. Varje kväll när jag gått och lagt mig har jag hoppats att jag ska vakna och ha värkar och varje morgon när jag vaknat har jag känt mig lite besviken över att må bra :). Man är ganska knepig som gravid ändå. Jag vet att jag ska få uppleva den värsta smärtan någonsin och ändå går jag och längtar dit.
Jag och Johan satt och pratade igår lite om väntan osv. Det känns helt overkligt att vår längtan snart är över och att vi om 10 dagar garanterat har vårt pyre hos oss, förhoppningsvis tidigare än så men har börjat försöka ställa mig in på att det tyvärr kommer bli igångsättning nästa söndag eller måndag beroende på vilket sjukhus de erbjuder oss.
Fram tills dess ska jag försöka njuta utav dagarna så gott som det går, vila och göra allt för att må så bra som kg bara kan för alla som gått över BF vet att det är en ganska påfrestande tid och humöret är inte alltid så bra. Igår hade vi tex en myskväll här hemma. En lugn kväll med ett mumsigt fruktfat som tilltugg. Idag ska vi eventuellt åka och hälsa på vänner om jag bara mår okej.
Den är samma för mig. Varje gång jag somnar är jag hoppfull och varje gång jag vaknar på morgonen utan känningar så blir jag besviken! :) Men vi kämpar på tjejen! Tror humörsvängningarna beror på mycket hormoner inför förlossningen!! :)