Fast jag vet att jag inte kan påverka något så kom det en känsla av att vara misslyckad. Varför kan min kropp inte bara föda barn? Jag ser folk som föder till höger och vänster men här händer absolut ingenting. 9 dagar över tiden idag, känns som 9 veckor.
Jag vet att väntan är över om en vecka men just nu för stunden känns det väldigt jobbigt.
Jag vill hålla om vårt pyre nu, pussa lilla liten och låta kroppen fyllas med känslor som jag inte ens kan drömma om.
Jag vet att den besvikelsen jag känner och känslan av att vara misslyckad kommer lägga sig snart men just nu kan jag inte hjälpa det, det blev en tung morgon.
Ska försöka få lite mer sömn nu och sedan ladda inför dagen som bland annat innehåller sista MVC besöket och inbokning av överburenhetskontroll. Vi håller tummarna för att magen har växt sedan i tisdags för annars tror jag även att det kommer göras ett TUL i veckan för att kontrollera så att bebis får tillfälligt med näring där inne i trånga magen.
Åh din stackare! :( Jag mådde illa hela dagen igår och fick huvudvärk fram emot kvällen så jag ringde FL precis som dem rått mig till. Eftersom mitt blodtryck varit bra hela tiden så trodde de inte det var nån fara, sa att jag skulle ta panodil och ringa bm om det höll i sig idag eller blev värre. Sov sjukt dåligt och vaknade med både illamående och huvudvärk och att det bara är 6 dagar kvar ger mig inget hopp alls :/
Även om andras elände inte får dig att må bättre så kanske du åtminstone slipper känna dig ensam i de känslorna du har om din egen kropp oförmåga! :)