lillapyret

Jag är så oerhört lycklig över att vi får ha Hilmer hos oss. Att han kämpade sig kvar när hans syster eller bror lämnade honom själv där i magen. 

Inatt satt jag och tittade på vårt lilla mirakel, tänkte på allt vi gick igenom och då kom tårarna. Tårar av en enorm tacksamhet. Jag har varit så uppe i min bebisbubbla och inte riktigt reflekterat över allt men nu kom det ikapp mig. Under hela graviditeten fanns en stor oro för vårt lilla pyre, mycket pga allt som hände. Jag kommer ihåg tiden efter vi fått veta att pyret var kvar, så många tårar och så mycket ångest. Vetskapen om att jag hade ett hotande missfall och att vi löpte ökad risk för att förlora även det lilla pyret gjorde att glädjen inte riktigt fick infinna sig. Det  var först efter RUL i januari som jag började så smått tänka positivt, jag trodde dock att något skulle gå fel. 

 

När Hilmer kom ut till oss var han perfekt, det var inga fel på honom.

Han gör oss så lyckliga och vi älskar varje stund med honom. Våran lilla mirakel bebis!!