lillapyret

Förra söndagen hade vi årets kalas och alla utom en kunde vara med. Det var ett superlyckat kalas som innehöll allt man kan önska sig, mat, lek, hoppborg, glass, frukt och paket. 

Lyckan hos Hilmer var total, han älskar verkligen att vara med sina kompisar.

Flera gånger har jag mötts av kommentaren att det är skönt att det inte är långt kvar av graviditeten. Alla verkar förutsätta att jag ska tycka att varje vecka som passerar är skönt men så har känslorna verkligen inte varit, tvärtom.

När jag insett att det inte är så långt kvar har paniken infunnit sig men hur ska andra kunna veta och förstå det? 

Nu det senaste dagarna har jag börjat kunna känna så som de flesta förutsatt att jag ska känna samtidigt som jag inte alls känner mig redo ännu. Det är känslor som krockar men känns skönt att äntligen börja längta lite igen. 

Det är drygt en månad kvar nu innan BF så jag tror och hoppas att känslorna ska bli ännu tydligare den sista tiden så att jag verkligen ska kunna instämma nästa gång någon säger "vad skönt, nu är det inte långt kvar"....

I lördags morse vaknade vi kl7. Som vanligt låg vi kvar i sängen men kl7.30 bankade det på dörren. Jag blev rädd och undrade vem sjutton som ville oss något. jag gick upp med täcket om mig och Hilmer i släptåg. När jg väl öppnade stod där 4 underbara vänner utanför med en blöjtårta. Kan säga att jag blev chockad och inte riktigt visste vad jag skulle göra. 

När chocken lagt sig så fick jag veta att de skulle låna mig ett tag. Jag hoppade in i en snabb dusch och gjorde mig iordning och sen åkte vi.

Jag visste inte vart vi skulle men vi hamnade i ett soligt göteborg där vi gick till ett hotell och åt en lyxig frukostbuffé. 

 

Lyckan över att få sitta däör ihop med de 4 tjejerna går nog inte att beskriva. Det kunde inte blivit bättre. Vi åt i säkert 2h och sen gick vi till en uteservering och njöt en stund innan vi åkte hemåt.

Fylld med energi och oerhört tacksam!!!!