Om 3 veckor så ska jag för första gången sedan Hilmer föddes åka ifrån honom i 2 nätter, dessutom utan Johan. Jag ska på en pärlträff vilken såklart ska bli superskoj och jag ser fram emot det eftersom jag inte varit iväg på något sånt sedan mars 2014 men jag får en stor klump i magen av tanken på att vara ifrån Hilmer så länge.
Från början var tanken att jag skulle åka med Johan och Hilmer till Hallstahammar på torsdagen så skulle de vara där med farmor under tiden jag var i Sthlm men nu är vår bil inte helt hundra och vi får lämna in den först 14:e okt så vi vågar inte åka så långt innan.
Idag bokade jag därför tåg och sen satt jag och grät av ångest.
Förhoppningsvis så kommer jag ha så fullt upp när jag är borta så att jag inte bryter ihop när jag är borta.
Har iaf tagit ledigt måndagen efter så att jag och Hilmer får en hel dag ihop att kramas ikapp.
Tiden går fort
Vab
Det var bara en tidsfråga innan det var dags för första vab dagen och i måndags kom den. Det var inte en helt lätt sak att avgöra även om det egentligen borde känts självklart. Hilmer har varit pigg men snorig sen i torsdags och i söndags behövde vi torka näsan var 5:e minut.
Väckte honom i måndags för att se om han mirakulöst skulle ha blivit bättre men insåg ganska snabbt att så inte va fallet. Tog emot att ringa till jobbet men så fort jag gjort det kändes det bra. Hilmer behövde få vara hemma och personalen på förskolan ska inte behöva torka en näsa som rinner som en öppen kran.
Idag var Johan hemma och imorgon tar jag över igen. Vi hoppas att han ska kunna gå på torsdag men vi får se. Det viktigaste är att han blir bra och att han inte får för tidigt så att han drar på sig massa nya sjukdomar pga att hans immunförsvar inte är bra ännu.