Igår var en tålamodsprövande dag för mig. Hilmer var väldigt röjig och det gick inte att göra något utan att det flög saker eller att han hittade på bus. När det väl var dags för att sova testades mitt tålamod till det yttersta genom sparkar i väggen och till slut brast det så mycket att jag tog Hilmers docka och slängde iväg den. Ett helt orationellt agerande men mitt annars ganska bra tålamod tog helt slut. Förklarade för Hilmer att det var dumt av mig att kasta Olle och bad om ursäkt.
Vid sånna tillfällen önskar jag att man var två hemma och kunde göra att byte innan allt rann över men det var bara till att andas djupt och bunkra upp tålamodet igen.
Till sluta somnade han och jag satte mig i ett bad. Vissa dagar är tålamodet verkligen inte så bra som jag önskade men det är tur att det inte är så jämt för då hade jag varit en usel förebild. Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på hur Olle fick sig en flygtur genom rummet...