Frågor

Jag själv gillar att läsa frågor och svars inlägg så jag ser om det intresset finns hos er med genom att låta er ställa frågor som jag kommer besvara i ett inlägg. 
Låt frågorna flöda fritt. Om det kommer in fler än 3 frågor svarar jag i ett inlägg annars svarar jag ändå på kommentaren i kommentarsfältet! 
(Nu är det kommit in 3 frågor så på måndag blir det ett inlägg med svar men fortsätt fråga :), ska försöka ge svar på allt)

Smilgroparna

Första dagen på BB så säger Johan "titta han har fått mina smilgropar." Jag frågade då lite undrande om han hade smilgropar. 
"Har du inte sett det på 7 år??!!" sa han förvånat.
Haha vet inte vad jag ska skylla på, skägget eller hans fina ögon ;)! 

Hilmer har iaf ärvt hans pappas smilgropar och jag tycker de är så gulliga:
Johan som liten








Vilken respons!

Skrev i måndags om fenomenet egentid vilket jag visste skulle väcka känslor. Var väldigt roligt med era kommentarer både från er som höll med och från er som tycker jag är för hård i det jag skriver. 
När man skriver en text öppnar det rum för missförstånd så jag tänkte klara upp dem.

Nr1. Jag tycker inte att man är en sämre förälder för att man har behov av att boka in egentid även om jag inte förstår den grejen.

Nr2. Jag menar inte att man aldrig ska ha barnvakt åt sitt barn. 

Nr3. Jag tycker självklart att man ska kunna göra saker både på egen han och som par utan sitt barn.

Nr4. För mig är det skillnad på när egentid är i fokus och att göra saker utan barn. Tex "Åh vad jag längtar efter att gå till simbadet och simma en mil" eller "Vi ska ha barnvakt för vi ska gå på bio och äta på restaurang ikväll" låter väl väldigt trevligt medans "Jag vill ha egentid" och "vi ska ha barnvakt så vi kan få lite egentid" i mina öron låter mindre trevligt. 

Nr5. Det finns alltid olika situationer runt om som påverkar. Har man tex ett barn som har kolik är det klart som tusan att mam behöver få sova. Men återigen då handlar det om längtan efter sömnen och tystnad, inte bara fenomenet egentid.
Det finns ensamstående eller mammor med en partner som aldrig avlastar och inte tar samma ansvar, då är det klart att man bara kan längta efter att få en stund då man kan göra något för sig själv men i ett vanligt förhållande med två närvarande föräldrar kommer det av sig själv. En lång dusch, promenad med en vän mm.

Nr6. Tycker det ligger lite prestige i att försöka ändra livet så lite som möjligt när man får barn och det pratas redan från dag ett om vikten av den dör egentiden istället för att bara acceptera att saker förändras med barn, därmed inte sagt att man behöver lägga alla intressen åt sidan, sluta umgås med vänner och bara ägna sig åt barnet. Min främsta poäng är helt enkelt att sluta hysteriskt jaga tid där du är ensam, den kommer komma ändå. 

Så nu tror jag att jag klarat upp några av de missförstånd som blev :)! Tiden går som sagt fort så längta inte bort för mycket :D!