Välkommen vecka 42

Då är vecka 42 och absolut sista graviditetsveckan. Vi kanske kommer "välkomna" vecka 43 också men mer än så kommer inte hinnas med vilket känns skönt.

Så hur mår jag nu när jag gått över tiden?

Börjar med det psykiska som nog är det största "problemet". Det är så påfrestande för varje dag som passerar och humöret svänger verkligen. Jag har sagt det förut men en dag efter BF känns som en vecka innan. Man går med en enorm längtan och förväntan. "Idag kanske det händer" sen "Nehe inte idag heller, kanske imorgon"! 

Många frågar om det kommit bebis, en fråga som konstigt nog inte stör mig. Trodde den skulle göra det men istället känner jag mig bara tacksam att folk tänker på oss dessa dagar. 

Nu till den där kroppen som de senaste dagarna har åldrats 50 år ungefär. Jag har ont i ljumsken men det är ändå hanterbart. Jag har även till och från ont i höft, rumpa och rygg men även det går helt klart att hantera. Är segt att jag börjat vanka lite när jag går men känns dumt att klaga när de finns dem som har foglossning från vecka 20 och tom dem som till slut behöver kryckor för att kunna ta sig fram. Jag behöver ha det såhär i max 2 veckor, om det nu beror på graviditeten som jag förutsatt att det gör.

Det som är värst bland de fysiska är nog sömnen. Jag sover fortfarande relativt bra men jag får väldigt ont i vänster höft. För att inte bli misstolkad så menar jag med relativt bra att jag är uppe ca 1 gång/timme om nätterna men att jag sedan kan somna om. Jag ligger ofta vaken 2-3h runt 3-4 snåret men sedan somnar jag och får några välbehövliga timmar till. 
Är enormt trött på mina handledsskydd och längtar så efter att slippa sova med dem. 
Åhhhh tänk att jag snart ska få sova utan handledsskydd och dessutom kommer kunna sova precis i vilken ställning jag känner för, det ska bli underbart! 

Nu ska jag kämpa på en vecka till. Ni kommer säkert på läsa en del klagan men det hör till :). Hur positiv inställning jag än försöker ha så går det inte att mota bort att det faktiskt är jobbigt också. Nu kan vi väl allihop hålla tummarna för att pyret vill komma av sig själv. Min gissning har varit 6:e juni men jag skulle gärna se att jag får fel och att någon av er som gissade på 2-3 juni får rätt istället :)! 



Kommentarer :

#1: Emelie

Jag tycker du varit väldigt positiv hela tiden. Att du konstant sover på vänster sida är helt otroligt. Det skulle jag aldrig klara. Förstår verkligen din värk i vänster höft då. Håller tummarna att Pyret kommer snart men antar att det är rätt skönt och tryggt i magen. All styrka till dig!

Svar: Njae, hela tiden är nog att ta i :)! Var oerhört orolig fram till vecka 21 och hade enormt många dippar pga starten på graviditeten men efter det så har jag i stort sett njutit hela tiden :)! Tror jag fick en väldig tacksamhet efter missfallet och allt som var att även de som kanske borde ha varit jobbigt har känts hanterbart :)! Kan knappt förstå att jag fixat det heller men pga oron och att jag skulle ha klandrat mig själv om något skulle hända så har det gått :)! Kram
lillapyret.webblogg.se

skriven
#2: Johanna

Hoppas er lilla plutt bestämmer sig för att titta ut snart! Håller tummen hårt för er skull! :)

Svar: Tackar :)! Haha ni allihop spurtar ju om mig och här går jag som om jag skulle vara gravid för all framtid ;)! Är inne med täta mellanrum på bloglovin för nu väntar jag med spänning på er lilla bebis ju!!!! Hoppas allt känns bra och att det inte blir mer utdraget nu!! Stor kram
lillapyret.webblogg.se

skriven
#3: Pernilla

Hoppas och håller tummarna för att liten bestämmer sig för att komma ut snart!

Svar: Tack snälla :)! Vi behöver alla tummar vi kan få känns det som.
lillapyret.webblogg.se

skriven

Kommentera inlägget här :